måndag 30 mars 2009

Tufft!

Supertunga dagar har det varit och de närmaste blir nog ännu tyngre är jag rädd, tungt när någon man haft nära sig hela livet tynar bort pga en svår sjukdom. Mormor...du skulle ju få ett bra avslut på livet men någon ville något annat, men du kan trots allt se tillbaka på ett händelserikt liv den dagen du känner att du inte orkar kämpa längre. Du har uppfostrat 4 barn och fått massor av barnbarn och barnbarnsbarns som kommer att minnas dig som den underbart omtänksamma människa du varit och alltid kommer att vara för oss.

Känns bara FÖÖÖÖR jobbigt att sitta och se och tänka på hur du mår och vara helt oförmögen att göra så det blir bättre. Men som du sa när vi va och hälsade på dig förra lördagen, vi ses på Essve till sommar´n...det är ju det man hoppats på och som vi såklart ser fram emot men...det kanske inte blir så hur mycket vi än vill och hoppas. Jag sa också att du skulle sköta om dig och ha det bra och det vet vi alla att du gör och kommer att få, nu är det inte så att du är borta men det ser förbaskat illa ut just nu:-(

Finns inga ord för sorgen och den stora smärtan som jag känner just nu!

1 kommentar:

  1. Önskar jag kunde bära din smärta åt dig, men jag finns ALLTID här för dig iallafall. Vad som än händer, det vet du.

    SvaraRadera