Det va då när solen faktiskt skingrade molnen och tittade fram som Mormor Elsa somnade in och sa hej då till livet här på jorden, men hon går vidare till ett garanterat minst lika bra liv någon annanstans det kan vi alla vara överrens om. Hon har det som sagt bra nu dit hon kommit, hon slipper all den smärta hon haft den senaste tiden även hon hon inte såg ut att lida det man såg på henne i alla fall.
För att försöka få ut något bra utav eländet så mår hon bättre nu dit hon har kommit, men man vill ju inte inse att hon är borta. Det kommer ta sin tid att bearbeta detta, men kommer att kännas bättre med tiden.
Är förbannat tungt att förlora henne för hon va ju så liten go och glad i ALLA lägen, men får försöka komma ihåg henne och tänka tillbaka på allt vi gjort för minnena finns ju hårt etsade i minnet som aldrig kommer att försvinna.
Just nu går mina tankar till alla vi som känt mormor men framförallt till Morfar, hur fan säger man hej då till någon man levt med i dryga 60 år och har 4 barn och övriga efterföljade generationers barn!? Kan inte vara lätt att bli själv med allt, allt det vardagliga som dom gjort ihop...vakna upp äta frukost gå ut å gå och allt annat. Hur svårt och tungt lär det inte kännas när morfar går på affären och ska handla, och bara behöva inse att...1 tandborste behövs...bara för att ta ett exempel.
Alla som kunde va till Morfar nu på em vilket kändes superbra, eller så bra det nu kan kännas i denna situation. Kändes skönt att bara sitta vara och prata även om sorgen genomsyrar allt annat just nu.
Men som Morfar sa...Det måste gå på något sätt, så det är alla vårt ansvar att stötta varandra vilket vi gjort väldigt bra sista dagarna och det känns skönt att veta att stöd finns att få när det behövs.
Nu blir det några timmar hemma jag och Emma sen ner till Morsan och Lars för att ta en fika å bara vara en stund, bror och Ina kommer också dit efter dom slutat jobba runt 19,30.
Sorg är ett uttryck för att man älskade en bra person!
Nu har vinden tagit tag om vårt hedrande minne.
